tänk va skönt att bara försvinna

att aldrig behöva tänka igen

inte dö, utan bara försvinna. ifall ngn nu skulle gråta av saknad, ehm

jag önskar att jag aldrig hade fötts

Jag vet inte om du kommer att läsa det här, men du lovade att följa bloggen, och nu vill jag att du ska göra det.

Först och främst, har jag några frågor.

Använder du fortfarande kik?

Kommer du ALDRIG att logga in 'där' igen?

Sen ångrar jag att jag träffade dig. Om jag inte träffat dig, skulle jag slippa sakna dig.

Vi har inte pratat mycket alls, och jag vet inte riktigt vad du tycker om mig, men jag blev glad när du svarade på mina meddelanden. Jag blev glad när jag såg dig inloggad.

Det är så många saker som jag har velat berätta dig, men kommer jag få chansen att göra det nu? Eller är du borta? Borta föralltid?

Åh, det är så låga procent att du skulle läsa det här, men jag hoppas verkligen att du gör det.

Jag saknar dig redan.

Mrs Brown's garderob

   YRKE (lärare)

   GYMKLÄDER

    FINKLÄDER

   PYJAMAS

---------------------------------------------------------------------------------------------------

   En fjortis.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Underkläder. .,.

Försökte göra dom där sakerna ur Princess Mononke, gick inte såå bra men... ;_;

Den blev väl söt på sitt eget sätt? :3 :o

Sort: Älva

Namn: Melody

Ålder: 15

Sort: Okänt (forskarna kallar hittils henne för 'monster'. Majoriteten tror att hon är återuppväckt från dom döda.)

Namn: Emely

Ålder: Okänt (troligen väldigt många.)

Historia: Forskarna tror att hon har återuppstått från dom döda för att hämnas på personen som orsakade hennes unga död.

Andra tror att hon bara är en liten unge som har använt teatersmink. Vad tror du?

*stolt*

Det här är jag, Lila.

Jag gör inte vad jag vill. Jag gör bara det som Grey vill att jag ska göra.

Grey är som min ledare. Jag gör allt han säger. Jag har aldrig brytit mot någon av Grey's regler.

Han och jag är ganska lika. Båda har liksom samma ansiksuttryck.

Bara för att vi ser lika ut säger alla att vi är ihop. Jag gillar Grey, men aldrig på det sättet. Han är inte typen man blir tillsammans med.

Han och jag har inga riktiga vänner.

Det är på grund av Angela.

Hon utnyttjar sina söta fräknar och hennes blonda... nej, gula hår. Hon säger att hon är skickad av Gud för att förändra världen. Typ som en kvinnlig Jesus.

Jag och Grey har fått reda på att hon egentligen heter Mandy, så vi tror att hon har bytt namn till Angela bara för att det har Angel i sig. Åh, jag hatar henne!

Ally är typ världens snällaste och sötaste tjej. Det är nog hon som är skickad av Gud, egentligen.

Hon var vän med typ alla, och när dom satt på bänkarna i skolgården och pratade tog en tjej upp ämnet "Grey och Lila". Alla fick säga vad dom tyckte om oss.

Ful, elaka, djävulens avkommor (Just det, Angela hade spridit ett rykte om att vi var Djävulens barn. Därför ville ingen umgås med oss, för då kanske dom skulle bli besatta av Satan?)

Iallafall, när det var Ally's tur att svara sa hon "Jag känner dom inte, men jag tror att dom kan vara snälla! :)" Alla liksom "EEH VA? STICK, DU ÄR BESATT AV SATAN."

Gissa vad hon gjorde då? Hon gick till mig och Grey och berättade allting. Sen blev vi vänner.

Just det jah, vi har Bo på vår sida... Bo är ett blått litet monster, och blir upprörd eller arg för allting. Om han hör att någon pratar dåligt om mig, Grey eller Lila så växer hans små huggtänder fram och sen jagar han barnen som en liten jakthund. Han brukar alltid på skäll (haha, skäll..) av lärarna i slutet av rasten. En gång bet han rektorn... pfft!

Ps. Angela borde dö :)

- STADEN ÄR VÅR!

Det var påsklov, och hela staden var tom. Alla hade åkt till sina släktingar eller sin stuga.

Dom enda som var kvar är jag, Stephen, Luke, Harry och Caroline. Vi skrattade och sprang runt i staden som galningar. Butikerna var stängda, eftersom ägarna visste att ingen var kvar under påsklovet.

Vårt gäng hade åtta dagar på oss att förstöra staden.

- Fan va skönt. Vi kan göra precis vad vi vill. Bränna upp skogen, kasta ägg på husen... Det här är LIVET! skrek Carro.

- Du, inga eldar den här gången! Vi kan faktiskt hamna i fängelse när som helst,  berättade Jonathan, den mest ordentliga av oss. Han klagade ofta på att han var tvungen att vara barnvakt åt oss, fast än han aldrig hindrade oss att göra något. Han visste att det inte var värt det.

 - Vem bryr sig om fängelse... då flyr vi! Åh, vad kul! tyckte Stephen drömmande. Jag och Stephen var på G med varandra, jag tror att han är kär i mig. Åh, vad kul det skulle vara om vi blev tillsammans.

- Veri, vad tycker du? frågade han. Det är jag som är Veri. Egentligen Veronica, men nästan alla kallar mig Veri.

- Jag... jag trivs bäst här..., sa jag tveksamt. Han log. ÅH, vilket sött léende han har!

- Jo, du har väl rätt. IIH, han sa att jag hade rätt!!

- Vad ska vi göra först då? Stjäla godis? undrade Carro sarkastiskt.

- Jag har ingen aning. Jag gillade att bränna upp saker, avslöjade Harry.

- Jävla pyroman! utbrast Jonathan. Harry skrattade. Då började Carro också skratta/fnissa. Harry plockade fram en tändare och ett cigarettpaket ur fickan.

- Skit i Jonathan. Vi fimpar dom i skogen, sa Carro och klängde sig fast vid Harry. Harry och Caroline

försvann snabbt till skogen. Jonathan sprang efter.

- Då är det vi kvar, sa Luke. Kom.

Jag och Stephen följde efter Luke. Han gick till närmaste cykelställ, typ 20 meter ifrån där vi stod förut. Han tog tre cyklar och hoppade på den ena.

- Vi cyklar till macken. Dom ska få en leverans idag.

Jag och Stephen förstod inte vad han ville göra, men vi tog varsin cykel och cyklade iväg med Luke som ledare. Macken låg cirka en mil bort.

När vi var framme var jag helt slut. Jag har sämst kondition i gänget.

- Nu väntar vi tills lastbilen kommer, berordrade Luke. Efter sju tysta minuter kom lastbilen, full med ätbara saker. Lastbilschaffuören hoppade ut ur bilen och gick in i macken för att käka.

- Nu! ropade Luke. Han sprang fram till lastbilen och lirkade upp låset med nån metallsak på några koncentrerade sekunder. Sedan hoppade han in och satt sig i förarsätet. Stephen hoppade in och satte sig i det andra sätet. Det fanns bara två säten.

- Du får sitta i mitt knä, då, sa Stephen och log. Jag hoppade nöjt upp i hans famn och han kramade fast mig för att jag inte skulle falla omkull när Luke startade bilen. Han körde snabbt iväg.

- HALLELUJA, skrek han och ökade farten.

Jag och Stephen skrattade nöjt.

Medan Luke koncentrerade sig på körandet pysslade Stephen med mitt hår. Åh, vad mysigt!!

Mer?

Mina morföräldrar är mina förebilder... dom är faktiskt mycket coolare än alla andra mormödrar och morfadrar. Dom klär sig nästan alltid likadant (Iallafall typ samma tröja, eller samma byxor, liknande frisyrer eller nåt). Jag och mina syskon avugudar dom såååå mycket!

Och när dom först träffades... den historia är UNDERBAR :D

Morfar heter Jacob. Mormor heter Christine.

Det brann i morfars lägenhet, han sov och märkte ingenting. Han bodde längst upp i lägenheten och brandbilen nådde inte upp. Det är då Christine kom in i bilden. Hon hoppade in i den där lådan man åker upp med. När hon hade kommit så långt upp som man kunde så hoppade hon. Nu såg brandmännen att hon hade en käpp i handen, dom blev nervösa och trodde att hon hade en skada i benet eller något. Men hon hoppade och käppen fastande i ett öppet fönster. Hon ställde sig i fönstret och klättrade längre upp med hjälp av käppen, tills hon kom till Jacob's lägenhet.

Hon hoppade in i röken och skrek "Christy till undsättning!". Det gjorde så att Jacob vaknade, och han tittade förskräckt på henne. Stackarn hade bara en tröja och underwears på sig! Han ställde sig upp och kände röken. 'Christy' tog honom över axeln och tog ett stort hopp och landade i den där lådan igen. Hela folket flämtade till. När dom var nere igen så applåderade alla, och Jacob log. Christy gav honom en kyss och åskådarna applåderade ännu högre.

Jacob i underkläder                                    Min tuffa mormor!